Den första boken av Joyce Carol Oates jag läst. Hon övertygar mig om vilken skicklig författare hon är, men berättelsen är aningen klen. Jag slukade dock boken och fann den märkligt intressant. Starka karakteriseringar. Inser att det inte är Oates bästa.

Betyg 4

En mycket välskriven bok som jag visserligen läste på originalspråk så jag kan inte säga så mycket om översättningen. Historien är lite klen och Oates har skrivit bättre böcker (som till exempel Dödgrävarens dotter, som jag skulle rekommendera). Hur som helst en läsvärd bok!

Betyg 3

Jag gilla Oates språk! Hon ger en fantastisk beskrivning av denna lilla "dynghåla" till stad, som den här boken handlar om. Man ser, känner och luktar misären.
Men, boken blir lite tjatig. Den handlar om en massa personliga katastrofer, som händer ett par personer i staden. Dessa är också träffsäkert beskrivna, men man får vara med om samma "katastrof" flera gånger. Det verkar lite som om Oates försöker fylla ut boken, så att den ska bli riktigt tjock. Upplösningen är ett litet: Jaha!?
Men vilket språk.

Betyg 3