Recension av Sigrid Combüchens roman Spill – En damroman

Boken är utgiven på Norstedts (2010) och innehåller 450 sidor.

Sigrid Combüchen bor i Lund. Hon har skrivit en rad kritikerrosade romaner och fick sitt stora genombrott 1988 med Byron. Hon har mottagit flera priser och nominerats till Augustpriset ett flertal gånger. 2010 vann hon Augustpriset för just denna roman. Hennes senaste bok var en biografi om Knut Hamsun, Livsklättraren (2006)

Handling: Författaren Sigrid Combüchen får en dag ett brev från en äldre kvinna, Hedwig Langemar som bor i Spanien. Hon tycker sig känna igen ett beskrivet foto i en av Sigrid Combüchens böcker. Och det är mycket riktigt att fotot föreställer Hedwig som liten och hennes familj.
Genom ett missförstånd tror Hedwig att författaren och hennes familj bor i hennes barndomshem i Lund och det missförståndet använder författaren som ett upplägg till en roman. De inleder även en tioårig brevväxling. Det blir brevväxlingen som blir grunden till romanen som kommer att handla om Hedwigs liv. Hedwig eller Hedda som hon kallas i romanen kommer från en familj med en sjuklig far och en undertryckt mor. Den ena brodern, Tom blir läkare, den andre brodern Christian försöker komma in i filmvärlden och den yngste brodern Åke får cancer i tidig ålder. Systerns namn står dock inte med.
Hedda växer upp i 1930-talets Lund och hon vill gärna bli läkare, men hennes föräldrar anser att en kurs i sömnad passar bättre. Hedda flyttar till Stockholm och blir elev hos Borg-White Akademien.
En dag kommer en känd finlandssvensk skådespelare till fru Borg-White för att prova kläder till en filminspelning. Skådespelaren blir mycket nöjd över kläderna och bemötandet och det slutar med att Hedda får i uppdrag att vara med på inspelningar i Råsunda som skådespelerskans påkläderska. Hedda får även små statistroller i några filmer. När Hedda är ledig åker hon alltid ner till Lund för att ta hand om sin älskade bror Åke. I Stockholm hittar hon även sin stora kärlek i den tolv år äldre Luigi. Han är visserligen förlovad, men de inleder ett hett kärleksförhållande. Tyvärr leder inte förhållandet till någon stadig relation, utan Hedda gifter sig med en annan man. Man kan mycket väl tro att detta är en sann historia men i författarens efterord står det:
”I denna roman är allt fiktion, personer, trädgårdar, hus och även ”jag”.”

En underbar bok om svek, sorg och sexuell upplevelse på 1930-talet. Sigrid Combüchen fick Augustpriset för denna bok 2010 och det känns helt rätt. Den är visserligen inte lättläst och det grammatiska upplägget är lite märkligt, men språket är underbart och vackert skrivet. Boken är även lärorik och tänkvärd och det som händer i romanen är bara ”Spill” – därav titeln. Beskrivningarna och gestaltningarna av både karaktärer och miljöer är perfekta. Det är dock ingen sträckläsarbok, den tog ett bra tag att läsa, eftersom det var mycket att fundera över i texten. Jag läste bara några kapitel om dagen, för att bearbeta handlingen på bästa sätt. Vissa böcker behöver jag bearbeta mer än andra och denna var en sådan, för att få den bästa behållningen av berättelsen.

Betyg 5/5 Kristina Simar 2011-08-10 (76) http://blogg.passagen.se