Man ska egentligen inte se TV-filmerna innan man läser böckerna,har jag insett.Känslan av att i huvudet se Sven Wollter,med ett holländskt namn, tala svenska i ett fiktivt holländskt samhälle där allt är onaturligt regnigt,grått och hotfullt blir lätt för konstig.Men har man inte den där bilden i huvudet blir det lättare att istället se Maardam som en verklig stad där den surrealistiska,overkliga känslan inte blir något störande utan istället lite mer Stephen King.
Man accepterar det osannolika och orealistiska som helt möjligt.
Det är faktiskt skönt att SLIPPA se en snygg(måvara kanske smygalkad) snut,vare sig man eller kvinna,ränna runt i någon känd svensk stad vare sig det är Stockholm eller numera till och med Tanumshede och ha en massa kärleksproblem.
Van Veeteren är med rätta bitter,men han begraver sin bitterhet i böcker och inte i det motsatta könet.
Befriande.