Efter sex år hade hon vänt tillbaka till livet. Ett långsamt tillfrisknande och så - äntligen låg det mörka och onda bakom henne. Nu ville hon leva för framtiden, träffa sin man och sitt lilla barn. Men hon vågade inte fråga var de fanns. Kanske levde de inte ens...
Så fick hon höra sanningen - hur skulle hon nu börja om på nytt? Leva utan mål. Hon visste inte. Men ett var säkert - hon tänkte inte fly in i sjukdomen igen.
Utdrag ur boken:
- Jag är ledsen för att jag var så dum och elak i går och för att jag förstörde din fina ritning. Jag vill att du ska få mina pengar som jag har i min spargris - för att du ska ha pengar till mat och kläder och sånt, det har pappa sagt. Men det var jag som hittade på det här med grisen.