Recension av Inger Frimanssons spänningsroman Råttfångerskan

Boken är utgiven på Nordstedts Förlag (pocket 2010) och innehåller 356 sidor.

Inger Frimansson är född 1944, är författare och journalist. Sedan 1988 är hon författare på heltid. Inger Frimansson ger ut både romaner, lyrik, noveller och ungdomsromaner och hon slog igenom på allvar med God natt min älskade 1998.

Handling: Den store förläggaren Titus Bruhn har insjuknat i cancer och ligger nu för döden. Han är gift med Ingrid som förut haft en liten bokhandel, men som hon nu fått stänga på grund av att de stora bokhandlarna tagit över. Det är inte längre lönsamt att ha en liten bokhandel. Titus Bruhn har två döttrar Jennifer och Julia som är pappas allt, och de tycker inte om Ingrid. Deras pappa övergav sin förra fru Rose, som flickorna tyckte mycket om. Deras egen mamma Birgitta lämnade Titus och flickorna för en ny man och när Titus gifte om sig med Rose blev hon som deras mamma.
Rose bor efter skilsmässan isolerat i en enslig stuga med sällskap av några råttor som hon försöker tämja. Hon arbetar som korrekturläsare för ett stort bokförlag.
När Titus nu ligger på sjukhus ber han Ingrid kontakta Rose och be henne besöka honom, han vill gärna tala med henne. Ingrid är inte glad åt saken, men hon ringer Rose flera gånger utan att få svar. Tillslut bestämmer hon sig för att besöka Rose istället. Något hon bittert kommer att ångra.

Jag tycker att denna bok passar in som en psykologisk thriller. Den var mycket obehaglig att läsa. En riktig rysare. Kvinnan Rose är en märklig kvinna som bor ensligt i en gammal stuga med ett antal råttor som sällskap. Riktigt läskigt är det när en stor hanne försöker angripa henne. Inger Frimansson har ett mycket underhållande och lättläst språk. Hon skriver mycket levande och spännande och gestaltar suveränt. Trevligt att boken handlar om bokbranschen eftersom jag själv jobbar inom den. Jag sträckläste boken till långt in på natten, den var bara helt omöjlig att lägga ifrån sig. I augusti kommer uppföljaren till Råttfångerskan. Det kalla landet. Även den utgiven på Norstedts.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-08-02 (73) http://blogg.passagen.se/krisim

Betyg 4

Ett relations och kidnappningsdrama, förläggaren Titus Bruhn ligger svårt sjuk och han vill träffa sitt ex. Rose och ber sin fru Ingrid meddela Rose om att han vill att hon kommer till hans sjukbädd. Rose försöker tämja några råttor och Ingrid har råttfobi. Jag undrade hela tiden hur skall det här sluta och jag blev faktiskt överraskad. Ganska bra.

Betyg 3

Mörkret var kompakt, utom på en punkt högt ovanför henne. Där anade hon flimmer av ljus, som en fyrkant. Var hade hon hamnat? Någon form av bur?

Den framgångsrika förläggaren Titus Bruhn lämnade för några år sedan sin hustru Rose för den snälla, något klumpiga bokhandlerskan Ingrid. Nu ligger han döende på sjukhuset i cancer. Sorgen över Titus tillstånd bryter ner Ingrid samtidigt som hon tvingas att ha att göra med Titus båda vuxna elaka döttrar som länge mobbat och vid ett tillfälle även misshandlat henne.
Titus ber Ingrid att ringa till Rose, han vill försonas med henne innan det är för sent. Men Rose svarar inte i telefonen så Titus övertalar Ingrid att åka hem till henne.
I en avlägset belägen backstuga i utkanten av Södertälje lever Rose ett eremitliv. Hon försörjer sig på att läsa korrektur. Hennes enda barn, en son, Thomas befinner sig någonstans i Sydostasien och hon har ingen kontakt med sina gamla vänner inom bokbranschen. Hennes enda riktiga vänner är alla de råttor som hon namngivit, matar och pratar med.
I köket finns det en lucka ner till ett utrymme inunder golvet.
När Ingrid som ser sig själv som världens mest eftergivna människa knackar på hemma hos Rose börjar en otäck, tortyrliknande kamp mellan liv och ond bråd död mellan två kvinnor och en massa råttor som tycks lura i varje hörn...
Inger Frimansson är en av mina absoluta favoritförfattare och bortsett från viss ungdomslitteratur så har jag nog läst det mesta av henne. Råttfångerskan är hennes mest otäcka av böcker. En mycket välskriven, psykologisk thriller som jag varmt kan rekommendera!
Toppbetyg!

Betyg 5