"Barn i dag vet sällan hur vi som var arbetarbarn hade det. Därför skrev jag den här boken. Inte för att visa hur fattiga vi var, vi kände oss aldrig fattiga, utan för att visa den fina gemenskap som rådde mellan oss och de vuxna. Främst ville jag ändå ge ett porträtt av min morfar: pionjär, idealist, människovän, barnavän. Ett porträtt att ta till sig..."
Så skriver Lillie Björnstrand om sin barndomsskildring från bruket i Sörmland och kvarteren i Vasastan. "Vi barnungar" är en ömsint och rolig bok, full av liv och upptäckarglädje men också av allvar och eftertanke.
Utdrag ur boken:
Det fanns inte en människa i lagårn mer än jag, så jag drog hastigt upp klänningen ända till midjan, så de hatade byxorna syntes i all sin glans och så tog jag ett rejält skutt och hamnade pladask i dyngan.