I min recension av "Shogun", skriven av samma författare, påpekar jag att antalet karaktärer i romanen är enormt. I "Gai-Jin" är de lika många. Det finns inte en huvudperson utan det finns ett tiotal karaktärer som man får följa i deras strävan att nå framgång och nå sina mål. Och ett tiotal till som man får följa något mindre nära. Och då syftar jag ändå bara på de oftast nämnda. Läser man boken på svenska, finns det i bokens inledning en presentation av de flesta i handlingen. Den behövs onekligen. "Gai-Jin" är en härva. Lindrigt skrivet. Intriger, fiendskap, svek och en känsla av att man till sin egen fördel, inte bara kan utnyttja någon annan, utan att man ligger steget före. Men det är välskrivet, spännande och fint uttänkt av författaren. Man lever sig in. Här finns kärlek, attraktion, sex, våld och sorg. Det jag gillar bäst är referenserna till det historiska. Både i stort och i detaljer. Amerikanska inbördeskriget rasar samtidigt. Både Napoleon och Krimkriget var inte länge sedan och försvårar samarbete mellan europeerna. Det finns inte såpor ännu. Eller? "Alla" britter följer Dickens senaste roman (Great Expectations) som går som följetong. Bara som exempel. Dessutom har famljen Struan och handelshuset Noble House inspirerats av verkliga personer och företag.

En av mina favoriter av romaner.

Betyg 5