"Mardrömmar" är uppdelad i fyra berättelser. Och före varje berättelse har författaren skrivit några sidors presentation av den kommande historien. Jag gillar verkligen det greppet!. Man får reda på så mycket då. Hur historien kom till och lite tankar och fakta från Stephen, himself! Till exempel att "Solhunden" och "Cujo" utspelar sig i samma stad, sånt är intressant tycker jag!
Den första berättelsen, "Langoljärerna" var den enda av kortromanerna i "Mardrömmar" som jag kände igen, eftersom jag tidigare har sett den på TV. Men den var inte så bra som jag trodde. Lite platt historia så där, med bleka och snävt könsbundna karaktärer. När jag sedan började på den andra berättelsen "Hemligt fönster, hemlig trädgård" var jag så där halvmotiverad och körde fast rätt snart då jag inte riktigt tyckte att jag kom in i berättelsen. Men sen råkade jag av misstag få med mig den andra delen av "Mardrömmar" (eftersom mitt exemplar är uppdelat i två böcker) istället för den del som jag höll på med, när jag skulle åka bort över helgen. Den första berättelsen i den delen var "Bibliotekspolisen". Och då! Då losssnade det plötsligt! Jag riktigt kastades in i berättelsen och slukade den! I "Bibliotekspolisen" visar sig Stephen King från sin allra bästa sida! Den är jätteläskig samtidigt som King visar att han har stor humor och riktigt kan bjuda på sig själv när han låter den skräckinjagande biblotekarien A. Lortz lite surt säga att hon minsann inte läser simpla böcker av författare som Stephen King! Sånt är kul tycker jag!! Och när "Solhunden" som var nästa berättelse, sedan drog igång, kände jag mig fortfarande som fastklistrad på boksidorna! Berättelsen "Solhunden" är smygande läskig för att slutligen, bokstavligt, ta ett språng och... Ja jag säger inget mer. När jag hade läst ut andra delen gick det lättare att återgå till "Hemligt fönster, hemlig trädgård". För att märka att jag gillade den också, mycket! Så från att ha trott att jag skulle ge den här boken typ en svag trea, blev det en solklar fyra! Bra gjort Stephen!!