En sjöman går i land är just den bok som Sandemose skrev, när han bytte nationalitet och språk. Huvudpersonen är den unga sjömannen Espen Arnakke, som en natt hoppar i sjön från skonerten Rurik och simmar in mot New Foundlands kust. Man kan säga att det är Espens ungdom och underlägsenhet i förhållande till de äldre och manhaftigare, som i fiskeläget Misery Harvor leder honom till dråpet på rivalen John Wakefield. Espen flyr inåt landet. Det är en flykt inte bara undan upptäckten och lagen. Det är också en flykt undan samvetet och skräcken. Genom alltsammans når ändå Espen Arnakke fram till en viss mognad, en sannare syn på sig själv och sin utveckling, och han finner frid i gemenskapen med den flicka han kommit att älska i den skandinaviska kolonien Beaver Coulee. Romanen om sjömannen som gick i land har rikligt med yttre och inre spänning, den har inslag av salt och ibland upprymd humor, den har drastiska, dramatiska och märgfulla tavlor från kanadensiskt farmarliv. Sandemose skriver med en direkthet i stil och synsätt som oemotståndligt tar läsaren med in i romanens komprimenterade atmosfär.