Självmordet

Émile Durkheim skildrar fyra olika slags självmord i sin bok, ”Le Suicide” (1897). Det altruistiska självmordet sker i ett samhälle som kräver stark lydnad av individerna, det egoistiska självmordet i ett samhälle där samhället är svagt i förhållande till individen. Det anomiska självmordet sker i ett samhälle som saknar normer och det fatalistiska självmordet sker i ett samhälle som har auktoriteter utanför kollektivet.

Utdrag ur boken:

Kollektiva känslor och värderingar ger människan andra konturer; det är inte längre frågan om individen, såsom var och en av oss respekterar honom – d.v.s. en individ, mottaglig för alla slags intryck och som långsamt formas genom nya erfarenheter, utan om det abstrakta begreppet mänsklighet, såsom det har uppfattats i alla tider. Den enskilde kan aldrig förkroppsliga detta ideal, men ingen är heller främling för det. Individen måste därför alltid underordna sig samhällets och mänsklighetens intressen istället för att inrikta sig på egna kortsiktliga mål. Samhällets mål ligger utanför individen, de är avindividualiserade och oegennyttiga. Som den idealbild det är, kan det endast uppfattats som någonting som har en framträdande plats i sinnevärlden och är överlägset individen och hans intressen. Detta ideal dominerar också hela samhällen, all social aktivitet styrs i riktning mot detta mål. Därför har inte heller samhället längre rätt att fritt bestämma över detta ideal. Varje samhälle eller grupp har sitt särskilda raison d’être; men vi vet också, att de måste acceptera dessa värderingar och inte har rätt att lämna dem utan avseende; än mindre har de rätt att tillåta, att den enskilde individen gör det. Individens okränkbarhet och värdighet som moralisk varelse är inte längre statens egendom; det har inte heller blivit vår egendom. Vi har inte någon rättighet eller frihet att göra vad vi vill med oss själva.

Medelbetyg: