Nästan lika superb som "Om jag stannar"; Forman visar än en gång att hon är en fruktansvärt skicklig författare som får mig att sympatisera och bry mig om hennes karaktärer, även när de drev mig till vansinne!
Även den här gången grät jag floder, och då är inte den här boken ens så sorglig.
Det är något tårframkallande mellan sidorna, jag svär!