Recension av 3096 dagar av Natascha Kampusch

Boken är utgiven på Albert Bonniers Förlag (2011) och innehåller 254 sidor.

Natascha Kampusch föddes i Wien 1988. Hon blev kidnappad på väg till skolan 1998 och lyckades fly från sin kidnappare 2006. Sedan hon blev fri har hon försökt att leva ett normalt liv. 2010 avslutade hon sina grundskolestudier. Boken har hon skrivit tillsammans med journalisterna Heike Gronemeier och Corinna Milborn.

Handling: I denna självbiografiska bok berättar Natascha Kampusch om de 3096 dagarna som hon hölls fången i hennes kidnappare Wolfgang Priklopils källare. Ett litet skrymsle på cirka två och sjuttio centimeter på längden, en och åttio på bredden och två och fyrtio centimeter på höjden. Elva och en halv kubikmeter. På mindre än fem meters golvyta vankade Natascha av och an som en tiger i en bur.

Kidnappningen skedde 1998. Denna morgon skulle Natascha för första gången gå själv till skolan, innan hade hennes mamma alltid skjutsat henne, men nu kände hon att det var dags att gå själv. Dagen innan hade Natascha och hennes mamma grälat och hon går iväg utan att säga hej då till sin mamma. Natascha är tio år, överviktig och har dålig självkänsla. När hon närmar sig skolan ser hon en man stå utanför en vit skåpbil. Hon blir lite orolig för de har pratat en hel del om övergrepp i skolan och hon vet att hon inte ska följa med främmande män som säger att de ska bjuda på godis eller visa en hundvalp. Natascha tycker inte att mannen ser farlig ut, så hon bestämmer sig för att gå förbi honom. Precis när hon passerat honom känner hon hur han tar tag i hennes midja och slänger in henne i skåpbilen. I åtta år hålls hon fången innan hon slutligen lyckas fly 2006. Hon berättar att hon i början får presenter, godis och mat av Wolfgang Priklopils som kidnapparen heter, men sedan börjar den psykotiske kidnapparen att misshandla henne mer och mer. Några år senare får hon tillbringa mer och mer tid uppe i Priklopis hus och även följa med honom på utflykter i bilen. Men med alla hans hotelser vågar hon inte rymma. Inte förrän den dagen när de är ute och Priklopils får ett mobilsamtal. Han tappar uppmärksamheten på Natascha för ett kort ögonblick och då passar hon på att springa så fort hon kan.

Jag minns mycket väl när Natascha Kampusch intervjuades i tv direkt efter att hon lyckats rymma. Och nu var det mycket intressant att ta del av hennes berättelse om de åtta åren hon hölls fången. Hon beskriver på ett intelligent och känslosamt sätt om hur hon blir behandlad. Både fruktansvärda händelser när hon blir misshandlad, men också trevliga stunder med kidnapparen, när hon får presenter och han försöker göra det trevligt i hennes källarskrymsle. Hon diskuterar om Stockholmssyndromet och hennes längtan efter en vuxens kärlek. Hur hon lyckats hålla ut i åtta år i detta skrymsle i källaren och all misshandel har jag svårt att förstå. Hennes överlevnadsinstinkt måste ha varit väldigt stor. Detta var en mycket speciell och intressant bok om hur dagar blir till år i en fångenskap.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-06-11 (53) www.kristinasimarlektor.se

Betyg 4

Hur sätter man betyg på denna bok? Litterärt mästerverk? Nej, Men väl värd att läsas. Hon skriver klokt och jag imponeras av hennes styrka. Var fick hon sin överlevnadsstyrka ifrån?

Betyg 4