Inte så bra som jag hoppats. Trots en minst sagt välkryddad intrig, blev det ändå aldrig riktigt medryckande, tyckte jag. Men den är inte dålig, saknar bara det där lilla extra. Och gissa om inte Sara är med och hjälper till med lösningen igen! Det börjar bli lite löjligt nu, snart är hon lika enerverande och otrolig som Läckbergs Erika. Men Moström skriver lättsamt och trevligt, och lite kul att blanda in stadsbranden i det hela. Hm, känner mig på gott humör och förärar boken en fyra, trots allt. Kanske ger krut till kommande böcker.