Det värsta en familj kan råka ut för är att mista ett barn, när barnet dessutom blir mördat så är det mer än man tror sig klara. Alice Sebold skildrar här skickligt en familj i sorg som var och en hanterar den på sitt vis, genom den mördade flickans röst.
Jag kan säga att om jag bara gått efter baksidestexten så hade den här boken kanske inte väckt mitt intresse. Så det kan vara bra att någon annan sätter en bok i ens händer som man inte valt själv, för då finns chansen att man gör nya upptäckter.
Fjortonåriga Susie blir på väg hem från skolan medlurad av en granne till ett gömställe under jorden, där våldtar och mördar han henne, hon är ett av hans många offer. Susies liv slutar abrupt på jorden mitt i en spirande förälskelse och vardagsliv med familjen. Från sin plats i himlen berättar Susie om hur allt gick till, hon kan följa polisarbetet och se sin familjs och vänners sorg och reaktioner, hon kan tom följa mördarens fortsatta handlingar.
Det som gör historien ljus mitt i all sorg är att det är Susie som berättar och författaren har på ett mirakulöst sätt lyckats balansera mellan det vardagliga och det okända. För fast det är en roman om ett mord så tar inte det onda över, hon lyckas istället föra fram hopp och kårlek. Susie följer sin familjs agerande från ovan och det känns inte konstigt att hon sitter i himlen och berättar, tvärtom det är en angelägen tanke att det kan vara så när vi dör. Susie har också gjort en förlust, hon har mist alla sina kära, men hon kan i alla fall se dem.
Här skildras så bra hur olika vi människor hanterar sorg och det ena sätter behöver inte vara bättre eller sämre än det andra. Sett ur andras ögon så kan det vara svårt att förstå t.ex. mammans agerande, men det förs fram så man kan känna förståelse, inga fördömande. Så mycket beror på vad individen har i bagaget och hur deras relation var när Susie levde. Den mitt hjärta ömmar mest för är fadern som har väldigt svårt att släppa Susie.
Jag är förundrad över att den här berättelsen lyckas plocka fram så många känslor. Jag kände en smygande spänning, fast jag visste att Susie skulle bli mördad så spjärnade man emot emotionellt. Lika i jakten på mördaren så blev man mycket engagerad, och inte minst i familjens kamp att gå vidare utan att glömma. Sedan har vi Susies frustration, att se sina kära men inte kunna hjälpa, trösta och till slut att hon måste släppa dem.
Jag är mycket imponerad av den här välskrivna romanen som var så svår att släppa och som rörde om så rejält i hjärtat. Det var både med värme och sorg i bröstet som jag till slut lade den ifrån mig och kände att den givit mig så mycket. Nu funderar jag om jag ska se filmen som gjorts på den här boken, eller om jag ska behålla min bild. Antagligen är jag för nyfiken för att låta bli!