Han kallar själv denna skrift för "ett slags memoarer", med sin långdistanslöpning som sammanhållande länk. Det är intressant att läsa om Murakamis förhållande till sin löpning, jag tror det blir mer givande om man, som jag, springer själv. Men det är inte nödvändigt, för mycket handlar om Murakami själv och (tillblivelsen av) hans romaner.

Det är skrivet med ett okoplicerat språk, precis som romanerna, och på översättningen finns inget att klaga.

Betyg 4

Murakamis personliga betraktelser över sitt förhållningssätt livet, löpning och hur denna har förändrat hans liv. Det flyter på rätt bra tycker jag och löpningen hamnar inte alltid i fokus då Murakami oavlåtligen fyller på med och flikar in andra episoder som på det ena eller andra sättet gjort honom till den han är. Som löparguide tycker jag inte att det här är någon vidare bok (och det har inte att göra med att jag inte delar författarens syn på eller förhållande till löpningen). Men nu är ju detta inte främst en löparguide vilket man skulle kunna förledas att tro.

För den som är Murakamifrälst torde boken emellertid utgöra en guldgruva såtillvida att den ger en ganska intim inblick i författarens syn på sitt skrivande och vilka maximer som leder honom i det. Den bild som jag under läsningen får av författaren är även ganska snarlik de manliga huvudpersoner som figurerar i hans romaner. Detta är kanske inte någon sensationell upptäckt men ändå värd att notera sådär i förbifarten.

Hade författaren lyssnat till ett för allmänheten helt okänt namn tror jag dock inte att den här boken hade passerat förläggare och tryckpressar. Murakami är avgjort en bättre författare än löpare och det tycker jag framgår med all önskvärd tydlighet här. Episoderna som rörde själva löpningen intresserade mig därför föga.

Betyg 3

Nu vet jag vad Murakami pratar om när han pratar om löpning: pretentiöst strunt. "Han gick åtminstone aldrig", vill han att vi skall tro han vill han inhugget på sin gravsten. Men det är väl att gå lite för långt?

Betyg 2