En lite annorlunda deckare det här. Visst är det mkt som är bekant från andra håll, men författaren lyckas verkligen med det mesta han företar sig. Persongestaltningen är bra, framförallt huvudpersonerna är mkt bra tecknade. Språket är fint och lättsamt, utan att bli för avskalat. Jag undrar bara än en gång om det är meningen att man ska förstå hur allt ligger till så långt innan kriminalarna gör det? Kan möjligen hålla med om att slutet var lite onödigt långt, men ändå inte så att jag direkt stördes av det. Jag är smått euforisk över denna för mig nya författare! Han har en så skön humor, det som jag så länge efterlyst i deckarvärlden, och jag skrattar högt gång efter annan. Möjligen kan mina två senaste nitlotter i form av Sarenbrant och Fransson hjälpa till att lyfta Adler-Olsen till skyarna, men just nu hoppas jag att han är lika bra som jag inbillar mig!