Recension av Anna Janssons spänningsroman Alkemins eviga eld

Boken är utgiven på Nordstedts förlag (2011) och innehåller 312 sidor.

Anna Jansson är författare och sjuksköterska. Hon debuterade 2000 med Stum sitter guden, och hennes romaner om kriminalinspektör Maria Wern har sedan dess nått stora framgångar både i Sverige och utomlands. Främmande fågel nominerades 2006 till Glasnyckeln, priset för bästa nordiska deckare, och böckerna har också gjort succé som tv-serie med Eva Röse i huvudrollen.

Läs mera på Anna Janssons hemsida www.thriller.nu

Handling: Detta är den tolfte fristående delen om kriminalinspektör Maria Wern och hennes kollegor på Gotlandspolisen. Den här delen handlar om alkemins principer och den siste alkemisten Justus Hartman som försvinner spårlöst från Visby Lasarett. Någon vill tydligen ta del av den gamle mannens hemlighet innan han går i graven. Att Justus Hartman inte försvunnit själv från lasarettet förstår polisen när de upptäcker att hans benproteser finns kvar på hans rum. Justus har benproteser efter en fruktansvärd olycka och utan dem kan han inte ha lämnat lasarettet ensam, därför måste han haft hjälp. Har han försvunnit på eget begär med hjälp av någon, eller har någon fört bort honom mot hans vilja? Justus Hartmans brorson Tomas Hartman söker efter sin farbror i hans glashytta, men där finns han inte. Spåren leder till fastlandet och Kosta Boda Art Hotel. Där hittas en man död i en glaskista. Under en månads tid hittas ytterligare några män mördade på olika fruktansvärda sätt. Maria Wern förstår snart att morden hör ihop med Justus Hartmans försvinnande, eftersom männen som hittats mördade kände Justus på något sätt. Men det tror inte Marias nye chef Patrik Hedlund och han låter inte Maria följa sin intuition. Det visar sig vara ett fruktansvärt misstag av honom. Kommer Maria Wern och hennes kollegor lösa morden och hitta Justus Hartman utan Patrik Hedlunds medgivande?

Anna Jansson har genom Eva Röses strålande rolltolkning av Maria Wern i flera tv-serier gett henne ett ansikte och det känns bra. Jag tycker om att ha en bild av olika karaktärer i böcker. Anna Jansson är enligt mig en av de bättre av våra svenska deckardrottningar. Hon är en skicklig berättare och getaltar utmärkt. Hon skriver på ett enkelt och lättsamt sätt och ibland är boken en riktig bladvändare. I den här boken stegras spänningen hela tiden och inte förrän precis i slutet avslöjas vem som är mördaren och hur allt hänger ihop.

Betyg 3/5 Kristina Simar 2011-05-29 (49) www.kristinasimarlektor.se

Betyg 3

Precis så där ska en recension se ut. *sneglar på recensionen ovanför*
Jag nöjer mig med att skriva vad jag tycker om boken (i vanlig ordning)
Anna Jansson håller samma höga nivå på sin tolfte deckare som i de tidigare. Den är spännande och underhållande och väl värd att läsa.

Betyg 5

En mycket spännande bok. Det blev riktigt otäckt efterhand då även ett barn blandades in i handlingen. En bok som jag verkligen kan rekommendera andra att läsa/höra.

Betyg 5

Här handlar det om glasblåseri, konsthandlare och mord.
Bok nummer tolv i serien om Maria Wern och Visbypolisen.
Ingen större favorit.

Betyg 2