Var tvungen att läsa boken i gymnasiet. Vågade knappt inte erkänna efteråt att den faktiskt varit bra! :-)

Betyg 5

Den här boken hade jag som godnattläsning för många år sedan. Verje mening fick jag läsa flera gånger för att förstå och hänga med i bokens sääääävliga tempo. Tråkig men samtidigt väldigt vackert skriven. Den perfekta boken att läsa i sängen innan man somnar!

Betyg 4

Småtrist tycker jag.

Betyg 2

Eyvind Johnsons välkända omskrivning av Homeros klassiska hjältesaga om den hemvändande krigaren Odysseus öden och äventyr. Handlingen i ”Strändernas svall” följer i stort originalets men med den avgörande skillnaden att Johnson valt att tona ned hjältedåden för att istället skildra hemfärden på ett mer realistiskt sätt. Den Odysseus som Johnson beskriver är långt ifrån den orubblige hjälte som Homeros berättat om. I Strändernas svall är Odysseus inte någon obeveklig övermänniska utan snarare en man som ständigt ansätts av självförebråelser och tvivel. Självförebråelser för alla de krigsförbrytelser som han under årens lopp begått, särskilt plågas han av att ha mördat oskyldiga barn däribland Hectors lille son Astyanax. Och tvivel inför det ovissa mottagande som väntar honom vid hemkomsten, för vad har hänt med Penelope och sonen Telemachos under de tjugo år som gått sedan han tvingades ut i kriget. Är han alls välkommen längre?

I Johnsons skildring blir personen Odysseus så småningom en sagoberättare som för att vinna egna fördelar väljer att (inför kung Alkinoos) uppförstora de eskapader som han och sitt manskap råkat ut för under återtåget från Troja. Alla de vidunderliga äventyren, bagatelliseras på ett snyggt sätt av Johnson som klargör att dessa i själva verket är en blandning av överdrifter, fantasier och rena lögner – den trolldryck som förvandlade Odysseus män till svin är egentligen vanligt vin (vilket fick männen att bete sig som svin), den enögda cyklopen en vanlig vulkan som för att bättra på berättelsen blir till ett människoätande monster. Även sirenerna och nymferna är i liknande grad fantasifoster osv, osv.

Handlingen och berättarperspektivet växlar mellan bokens tre huvudpersoner Odysseus, hustrun Penelope samt sonen Telemachos. Personbeskrivningarna är genomgående starka, särskilt Odysseus och Penelopes beskrivs i boken, bl.a. via inre monologer, på ett mycket trovärdigt sätt. De invärtes tvivel som gradvis stegras hos Penelope känns äkta liksom hennes tvehågsna inställning till de unga och fagra friarna. När hon tillslut kommer till insikt med att Odysseus faktiskt har återvänt är inte glädje den första känslan som infinner sig.

Strändernas svall är obestridligt en mycket bra roman även om två omständigheter drar ned betyget något. Först och främst tycker jag att avslutningen (Odysseus konfrontation med friarna) känns en aning forcerad - den spänning som på ett förträffligt sätt byggts upp motsvaras inte alls av den slutknorr som Johnson levererar. Den andra kritiska omständigheten rör originaliteten, eller snarare den naturliga bristen på sådan. Vad jag menar är att jag inte kan dela ut det högsta betyget till en roman som är en omskrivning av en annan författares idé. Sedan är det ju så att berättelsen om Odysseus utövat dragningskraft även på andra stora författare bl.a. James Joyce (1922) och nu senast Margret Atwood.

Betyg 4

En storslagen allusion av Odysséen som ger nya perspektiv, där Odysseus är en ärrad hjälte.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Underbar.
Levande.
Mästerlig.
Suverän.

Betyg 5

4

Betyg 4

Fin bok.

Betyg 4

Boken blir mycket mer intressant om man hela tiden tänker på i vilken tid som Eyvind skrev den i och hur det har påverkat.

Betyg 4

Bra bok, en riktig klassiker. Medvetandeströmmar, driv, prosapoesi. Sälta. Men Hans nådes tid är väl ändå mästerverket i författarskapet.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Nu har jag läst ut Eyvind Johnsons bok "Strändernas svall".
Slutet var väl okej, men inte som jag hoppats: Hade jag fått bestämma hade slutet sett annorlunda ut.

Odysseus kommer efter mer än tjugo års bortavaro hem inkognito, som en luggsliten tiggare eller luffare, ärrad krigare, oigenkännlig för alla. Under tiden som Odysseus hade varit ute i kriget i Troja hade det kommit många friare till ön Ithaka och Penelope.

I slutet så utlyser Thelemakos en tävling bland de tolv främsta friarna. Man skulle hänga upp Odysseus tolv finaste yxor i ringar som friarna skulle skjuta pilbåge igenom. För att vinna Penelope till sin hustru var de tvungna att pricka alla de tolv ringarna i mitten.

Pilbågen var en manslängd hög och pilarna en armslängd lång med kopparspetsar. Själva bågen var väldigt styv, tung och nästan rak, och linan hårt spänd,det är olidligt spännande.

Alla Friarna försökte men misslyckades på ett eller annat sätt. Då klev Odysseus fram, han spände bågen och sköt friarna en efter en.

Det var väl inget roligt slut, vilket antiklimax !

Det kunde väl fått slutat litet mer sagolikt eller raffinerat. Han kunde väl fått pricka ringarna en efter en, när han prickat alla ringarna skulle alla förstå att han var DEN, hemvändaren Odysseus, inklusive Penelope( det hade varit grymt spännade vid elfte ringen, det hade Eyvind gott kunnat dra ut på !)
Nja,besvikelse !!
Slutar verkligen Odysséen(originalet alltså) på detta sättet. Slutet lämnar en bitter smak efter sig.

Eller om Odysseus prickar hål efter hål och det går upp för alla, steg för steg, tvivel, rädsla skulle blandas med hopp bland alla åskådarna inne i megaron, är det Odysseus eller är det inte ?

Vilket slut DET hade blivit, magnifikt ! Då hade jag verkligen satt som på nålar.

Visst,berättarglädje och detaljrikedom men slutet sänker slutbetyget en aning,det kändes som att Eyvind ville ha ett snabbt slut på berättelsen eller inte hade tålamod och kraft nog kvar för att få till den där extra lilla spänningen i slutet !

Jag vet inte om jag ska sätta en 3.99 alt. 3.5 eller en fyra,så jag sätter en svag fyra.

Betyg 4

Eyvind Johnson har skrivit en egen version av Homeros berättelse om Odysseus och hans äventyr. I den här boken är Odysseus till skillnad från förlagan en vanlig människa som erfar tvivel, osäkerhet, samvetskval, sorg, ilska, förtvivlan, glädje och tristess. Berättelsen ger en rimlig beskrivning av hur rykten och skrönor skapas och sprids, särskilt när Odysseus av egoistiska skäl berättar om sina äventyr, ofta med stora överdrifter. I sina egna tankar uppstår dock många frågor om hur hans hustru Penelope, som han lämnade för att mot sin vilja delta i det trojanska kriget, ska reagera på hans sena återkomst. Han har inte sett henne på över 20 år.

Vi får även följa Penelopes bryderier som ensam kvinna som tvingas hantera parasiterande friare som strävar efter makt och rikedom. När den självklare ledaren är borta passar de på att fylla maktvakuumet. Som tur är får hon hjälp av en mycket vis och förslagen gammal gumma som inte har några som helst skrupler. Här får läsaren följa olika strategier för att hålla friarna på armlängds avstånd från makten och härligheten. Men samtidigt är Penelope tveksam om alternativet är så mycket bättre. Är det verkligen möjligt att börja om efter drygt 20 års frånvaro?

Odysseus son Thelemakos har under hela sitt liv levt i skuggan av sin försvunna far som försvann när han var ett litet barn. Han har inte kunnat glömma sin far och har därför inte lyckats stiga över tröskeln till vuxenlivet. Fadersgestalten är bara en fantasi i hans huvud och han har inte haft någon verklig fader som danat honom till en man som kan hantera livets svårigheter. Men trots detta uppvisar Thelemakos ett mod när han försöker hitta sin pappa, och framförallt när han deltar i själva upplösningen av storyn.

Väl värd att läsa, särskilt om man läst Homeros originalberättelse. Kontrasterna mellan en halvgud/halvmänniska och en vanlig människa ger ett intressant perspektiv på människans tillstånd i världen.

Betyg 3

Det är ingen lättläs bok. Språket är melankoliskt med mycket detaljer och omskrivningar.
Samtidigt är det en bok som man vill läsa, trost att jag blev trött av att läsa den längre stunder så är det en bra historia och jag tvingade mig igenom den.

Betyg 3