En roman där det visar sig (spoiler) att Arthur är Sir A. Conan Doyle. Och Arthur en "stackars" oskyldigt dömd advokat, över vars öde den berömde författaren förbarmar sig. Doyle rentvår honom genom att nyttja sig av sif stjärstatus.
Detta är en roman om en sann historia, och Barnes har använt sig av genuina tidningasrtiklar, debattinlägg, brevkorrespondans och domstolsinlägg. Det blir tidvis intressant och engelskan det är skrivet på ar fantastisk att läsa. Det är så "posh" att att det dryper, men som läsare njuter man av de ironiska vändningar och understatements som finns inbyggda i detta sätt att uttrycka sig. Det mesta av behållningen ligger faktiskt här, i hur sakerna uttrycks, mer av vad som verkligen sägs. Nämligen är långa partier fantastiskt tråkiga - då tänkter jag främst på mittenpartiet; den olidligt tråkiga beskrivningen av Doyles kärleksbekymmer... det är lika intressant som torkande väggfärg.

Men ibland rycks man med även i historien. Fast alltför sällan

Betyg 3