Recension av Marguerite Duras bok De små hästarna i Tarquinia

Boken är utgiven på Lind & Co (2011) och innehåller 161 sidor.

Marguerite Duras (1914-1996) är Frankrikes mest uppmärksammade kvinnliga författare under sent 1900-tal. Hon har skrivit över femtio romaner, skådespel och filmmanus. I sin produktion har hon skapat texter som suddat ut gränserna mellan romanen och filmen. På ett mästerlikt vis lyckas hon förmedla känslor och hämndbegär, skuld och kärlek. Hennes böcker har mycket känslor och närvaro.

Handling: Det är sommar i en liten italiensk semesterby. Det gifta paret Jaques och Sara och deras fyraårige son, i boken kallad ”pojken”, semestrar tillsammans med sina vänner Ludi och Gina, även de gifta med varandra. Diana, en ogift väninna och ”barnets” barnflicka är med.
Det är oerhört varmt och det finns inte mycket att göra i den lilla byn. Förutom att bada och dricka Campari bitter. De bråkar mycket med varandra och barnflickan vill hellre gå ut och dansa och träffa en tullare som hon lärt känna, än att passa ”barnet”.

Maten på hotellet är tråkig och ensidig, det serveras fisk varje dag. Vill de ha något annat får de betala extra. De börjar planera att göra en utflykt till Paesteum och Tarquinia där de hägrande små hästarna finns.

En mycket typisk Marguerite Durasbok. Den är väldigt välskriven och känns som en film. Jag har lätt att se den lilla byn och karaktärerna framför mig. Jag känner även den enorma värmen som är svår att uthärda och förstår att personerna är otåliga. Jag har älskat Marguerite Duras böcker sedan början av 1980-talet och har nog läst de flesta av hennes böcker som utkommit på svenska. Hade hoppats att hon skulle fått Nobelpriset i litteratur, men tyvärr fick hon aldrig det. 1996 dog Marguerite Duras och hon kommer alltid att vara en av mina stora favoritförfattare. Dock var inte denna bok en av hennes allra bästa, men den är absolut läsvärd.

Betyg 3/5 Kristina Simar 2011-04-12 () www.kristinasimarlektor.se

Betyg 3