Inte heller här får vi möta Michael Connelly när har som bäst. Den känns lite slarvigt hopkokad, tycker jag. Huvudkaraktären Jack får på ngt sätt aldrig riktigt liv, han bara finns där och nickar oftast bifall. Rachel är också ogripbar, men det är ju hennes karaktär sedan tidigare. FBI-syndrom, kantänka. Men tillsammans blir de inget vidare par. Jag är dessvärre inget fan av upplägget att servera mördarens identitet till läsaren från början, så det drar också ner för min del. Sedan tycker jag att en del av intrigen känns rätt krystad. Men visst kan Connelly skriva, och jag tycker inte alls att boken är dålig. Bara för att vara av den författaren. Den får en trea den med, och så håller jag tummarna för att jag gillar kommande bok bättre igen.