När den erotiska diktarinnan Ana Carmena utan förvarning biter Pierre Charles Olivetti i örat på en författarkonferens i Bulgarien sätter det igång en medelålderskris med ödesdigra konsekvenser. Hans skrivande är en lika dålig medicin mot livskrisen som hans drömmar om att skaffa sig en älskarinna.
I våndan över att livet tycks ha tagit slut, och därmed kärleken, blir han alltmer självupptagen och krävande. Hustrun, den sakliga Vanja Olivetti, plågar han med sin fixa idé om en passion över allt förnuft. Till slut förlorar han kontrollen över vad som är verkligt eller bara uppdiktat av honom själv.
En tragikomisk klimax i det stora formatet inträffar i Paris då Olivetti uppträder som uppläsare i Notre-Dame. Där, på höjden av sin författarkarriär, blir hans fall så mycket ömkligare. Varken Ana Carmena eller hustrun kan hindra hans ras ner i ensamhetens avgrund, varken konsten eller älskarinnorna.