Ja, men den är ju väldigt torr och omständlig. Det märks att författarinnan är akademiker och forskare. Berättelsen roar i början för att senare i vissa avsnitt bli löjligt komisk. Jag tänker på alla demonerna som smyger omkring i biblioteket. Nej, romanen är varken spännande eller skrämmande.
Återstår romansen mellan vår huvudperson, den vackra, intelligenta och "snälla" häxan Diana och den ursnygge, mystiske, dominerande, hyperintelligente och förmögne vampyren Matthew. Han är numera, turligt nog, absolutist. Han har slutat med bloddrickandet. Det hade ju varit härligt om det hade hettat till mellan dem. Men nej, dom joggar, ror och sportar rent allmänt.
Min läsning slutar efter kapitel sju. Boken själv slutar efter nästan 700 sidor och då får vi ändå inte veta hur det går. Det kanske kan bli en bra film så småningom. Men vore det inte mer spännande med en elak häxa och en riktig vampyr?