Recension ur en nybörjares perspektiv.
Boken som jag vill recensera är egentligen inte någon bok. Det är pjäsen om kärlekshistorien mellan Romeo och Juliet, skriven av William Shakespeare 1595-1596. Jag tror inte att handligen är direkt okänd för någon och behöver någon närmare presentation, men för sakens skull så kommer här en liten presentation av både författaren och pjäsens handling.
William Shakespeare föddes 1564 i Stratford, Warwickshire, i England. Han var son till Mary Arden av adlig släkt, som gifte sig med Shakespeares far, handskmakaren och ullhandlaren John Shakespeare. Shakespeare var en av åtta barn, varav två, hans äldre systrar dog i tidig ålder. En stor del av Shakespeares liv finns det inga uppgifter om. Teorierna är dock dessto fler. Vad man dock med relativ säkerhet vet är att han vid arton års ålder gifte sig med den åtta år äldre Anne Hathaway. Med henne fick han två döttrar och en son, vilken dog vid elva års ålder pga sjukdom.
Romeo och Juliet är namnen på pjäsens huvudkaraktärer. Två unga arvingar till två stridande släkter i staden Verona. Juliet Capulet och Romeo Montague, en oförenlig kombination av namn.
Då dessa två möts på en bal blir de genast blixtförälskade. För att citera Juliet när hon beskriver sin oro över deras förhållandes snabba utveckling: "Det kom för snabbt, för obetänkt, för plötsligt, för likt en blixt, som slutar finnas till innan man hinner säga ´se, det blixtrar'."
Eller som pastorn Laurence uttrycker det på ett annat ställe i pjäsen "Så häftig lycka får ett häftigt slut, och dör i sin triumf som eld och krut, förintas i en kyss."
Deras omöjliga, men dock så starka kärlek får ett häftigt slut som är sorligt och tragiskt, men leder till något så gott som stadens förening och fred.
Att vara en enkel och obildad person som jag och recensera en sådan klassiker som "Romeo och Juliet" känns både svårt och förläget.
Jag började läsa Shakespears verk av anledningen att jag helt enkelt ville öka min kunskap om några så välkända och älskade texter. Jag ville se om det var något som även jag kunde trollbindas av.
Första gången jag läste Romeo och Juliet vart jag det inte. Jag tyckte språket och meningsuppbyggnaderna var alltför komplicerade för mig att förstå och den starka kärleken mellan de båda var alltför orealistisk för att beröra mig.
Efter att ha läst pjäsen med en, visserligen förväntad, besvikelse över att inte förstå, så läste jag kommentarerna av regissören och teaterkritikern Göran O Eriksson, den man som översatt den upplaga av Romeo och Juliet som jag har. Kommentarerna innehåller nog nästan lika mycket text som pjäsen självt och var väldigt givande. Efter att nogrannt läst igenom kommentarerna har jag hunnit läsa pjäsen två gånger till, och den har bara blivit bättre för var gång.
För någon som ligger på min nivå gällande litteratur och språk kunskap så krävs det nog att man har gott om tålamod för att verkligen ta sig tid att se och reflektera över varje mening. Först då var det i alla fall som jag har börjat se det vackra och geniala i Shakespears verk. Även om jag nog ändå måste erkänna att det säkerligen finns väldigt mycket kvar i texten som jag inte uppfattat. Att ta del av andra mer kunniga människors sätt att tolka verserna var verkligen också till enormt stor hjälp.
Vad gäller mina rekomendationer, som jag redan berört till viss del, så vill jag återigen säga att jag tror att om man inte har ett intresse av att verkligen förstå, och som jag, inte heller har kunskap som underlättar läsförståelsen, så är nog Romeo och Juliet inte speciellt givande att läsa. Men man kan ju för all del läsa den endast för att få en bättre inblick i hur språket används och hur den välkända historien utspelar sig!
För den mer erfarne läsaren så kan jag absolut förstå att historien är fängslande, även om jag tror att den gör sig bättre på scen.
Man kanske skulle kunna säga att skönheten i shakespears verk inte är så påtaglig, ytlig, utan historierna har ett djup, och det är när man är där som man helt plötsligt är omgiven av vackra och berörande bilder.
Bilder, ja. Shakespearkaraktärernas repliker har ett väldigt målande språk. Många känslor och handlingar beskrivs relaterade till natur och den fysiska världen. Ordvitsar och rim är det också gott med. Men vad gäller rim delen så var det nog oundvikligt att låta en stor del gå förlorad under översättningen från orginalspråket.