Recension av Helena Siganders bok Våld vid vatten

Boken är utgiven på MBF Bokförlag (2010) och innehåller 287 sidor.

Här berättar Helena Sigander om sig själv och sitt skrivande:
Någon har sagt att om musikslingor kommer till en är man tonsättare, om bilder kommer är man målare, om kemiformler kommer är man forskare, om berättelser kommer är man författare o.s.v. Till mig kommer det sistnämnda. I alla fall kommer visioner av vad som kunde bli en story och jag gör mitt bästa. Genrerna varierar. Jag skriver noveller, dramatik, deckare, barn- och ungdomsböcker. Det jag senast har skrivit älskar jag, faktiskt. Det som ligger några år tillbaka läser jag undantagsvis och med oro. Språket - det klantiga, uschliga uttryck, mina snilleblixtar som drar från ämnet och gör gropar i vägen, eller det välmenande övertydliga som får middagssalladen att vända i magen vid genomläsningar – det är arbetet – att ta sig ur. Ibland verkar dumheterna ristade i sten, omöjliga att få bort och jag filar och skrapar i oändlighet. Det blir en besatthet att komma ur smörjan och flaxa vidare (småningom, i goda ögonblick) med luft under vingarna.
Jag skriver ur kvinnoperspektiv. Temat är oftast frihet. Frihet som berövas, inte tas till vara, inte krävs, som rinner mellan fingrarna som vatten och inte strids för och frihet som utnyttjas som smörjmedel för utveckling. Jag är mot kränkningar, köpslående, konstellationer som cementerar. Blir då mina personer slagan i spillror eller hjältar? Varken det ena eller det andra. De är vanliga på det viset att förhoppningsvis massor av läsare kan känna igen sig och bli underhållna och gråta och skratta över vad livet ger; dramatik, sentimentalitet, sex, brott, godhet. Att någon blir dragen vid näsan, är roligt också.
Min arbetsdag är 8.00 till 18.00. Mitt ideala arbetstillstånd är att en bok är på gång eller en premiär på teater (jag är regissör också). Ett färdigt manus som efter några månader i lådan ska tröskas igenom ett par gånger till. Ett manus i vardande. Skisser på något nytt.
Helena Sigander
www.sigander.com

Handling: Irma Olsson är 32 år, bor i Bromma tillsammans med sin älskade make Harry och deras lilla dotter. Irma är vad man brukar kalla sexberoende och kan inte vara trogen mot Harry. Förutom att hon ofta har tillfälliga sexuella förbindelser med olika män, har hon även haft ett förhållande med en kamrat till Harry, Kalle Träff. De hade fantastiska sexupplevelser, men när Kalle började prata om att Irma skulle lämna Harry för hans skull, blev det problem. Nu är Harry och några andra vänner som han lärde känna för cirka tio år sedan på sin lärarutbildning uppbjudna till orten Ländsjö i Hälsingland för att hälsa på Kalle Träff och fiska.

Harry och hans vänner har varit hos Kalle några år tidigare och då var Irma med. Den gången blev Irma instängd i skolhusets källare, och blev misshandlad och våldtagen av Kalle och några av hans vänner. Irma fick ingen upprättelse i domstolen och ruvar nu på hämnd. Harry som inte vet hela sanningen om överfallet, tänker nu ställa Kalle till svars om vad som egentligen hände.
När Harry åkt iväg, gör sig Irma också klar för att åka till Ländsjö. Hennes mamma stannar hemma i Bromma och tar hand om deras lilla dotter.
Väl uppe i Hälsingland händer en hel del obehagliga saker. En ung flicka hittas mördad ute i forsen. Flickor från öst som säljer sex till bland annat Kalle Träff och andra män påträffas i den lilla byn. Och även en hel del andra obehagliga händelser sker. Vem lyckas komma åt Kalle först. Harry eller Irma? Eller ingen av dem? Slutet blir i alla fall väldigt oväntat.

Helena Sigander använder många hårda ord och berättelsen är väldigt mansdominerad. Många läsare kan nog tycka att den är i hårdaste taget. Men om man försöker sätta sig in i Irmas situation, efter ett sådant fruktansvärt överfall är det inte svårt att förstå hennes reaktion. Männen använder råa ord och ser kvinnorna som enbart sexobjekt. Visst det kan tyckas vara känslokallt och obehagligt att läsa om dessa män och som tur är inte alla män som dessa i boken. Tyvärr finns det även en del män som beter sig på detta sätt och har den inställningen till kvinnor. Och det är just dessa män som Helena Sigander lyckats så bra att beskriva. Det var väldigt givande att del av hur dessa män beter sig. Boken var välskriven och läsvärd trots den råa tonen i handlingen.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-02-21 (15) www.kristinasimarlektor.se

Betyg 4

Spännande, välskriven och engagerande. Men samtidigt rå och mycket otäck i sin mycket detaljerande beskrivning av dessa stöddiga och sexistiska karlar. Man skulle kanske kunna kalla det här för en feministthriller som visar upp den bedrövliga sidan som kan gälla män i grupp. Trovärdiga karaktärer dessutom! Rekommenderas!

Betyg 4