Berättaren och huvudpersonen i Dirty Havanna bär samma namn som författaren till boken, Pedro Juan. Och nog bygger denna vildsinta, galet hedonistiska och kompromisslöst frispråkiga skälmroman från 90-talets Kuba på egna erfarenheter. Närvarokänslan är total, liksom uppriktigheten och ambitionen att inte väja för någonting.
Att Dirty Havanna är totalförbjuden på Kuba är lätt att förstå. För det är allt annat än den officiella bilden av det socialistiska idealsamhället som träder fram mellan pärmarna här. I stället får vi möta ett folk som i ett tilltagande yttre förfall med alla medel kämpar för sin överlevnad och då ofta tvingas till prostitution och andra former av kriminalitet. Misären är påtaglig, men också uppfinningsrikedomen, livsviljan och kåtheten.
Pedro Juan i boken är en före detta radiojournalist som tvingas försörja sig som alltifrån sopåkare till knarklangare, hallick och svartabörshaj. Han solochvårar också kvinnliga turister och är överhuvudtaget besatt av sex, liksom merparten av sina landsmän. Man älskar lika hejdlöst som man berusar sig och blir hög. Det kryllar av avvikare av alla slag och ingen tycks ta revolutionen och de politiska idealen på allvar. Bakom de tomma parollerna och de alltmer slitna kulisserna är var och en sig själv närmast och söker bara njutning och glömska för stunden.
Dirty Havanna är en omtumlande odyssé in i en värld fylld av motsägelser och förtryck - men också av tappra, vansinniga, vackra livsdyrkare.