Recension av Sanna Juhlins bok Memento Mori – minns att du skall dö

Boken är utgiven på Ord Text Mening (2010) och innehåller 157 sidor.

Detta inklipp har jag kopierat från Sanna Juhlins blogg. Det är en liten presentation av henne själv.

Jag heter egentligen Susanne, men kallar mig alltid för Sanna då jag skriver.
Föddes i november 1970.
Bor på en liten ort några mil norr om Sundsvall.
Jag är mor åt 2 barn:
Isabelle född juli 2003
Gustav född maj 2007
Jag är styvmor åt en idag vuxen styvson.
Varit tillsammans med min make sedan 1991.
Studerar litteraturvetenskap på Universitet.
Barnboksförfattare men skriver även skönlitteratur för vuxna.
Ni kan nå mig via min email:
susanne.juhlin@hotmail.com
http://sannajuhlin.webgain.se/information/index.xhtm;jsessionid=C63891645258EC1001CEA59E48487DDD?webgainGroupId=18825

Handling: Louise 31 år är en lång och smal tjej som jobbar som bibliotekarie. Av beskrivningen att döma ser hon ut som en sådan bibliotekarie som man ofta ser på film. Grå, trist och ganska surmulen. Hon ser ganska svart på livet och är ibland cynisk mot sin omgivning. Särskilt mot sina föräldrar och sin lillasyster. Lillasyster Anne som alltid är så glad och social. Söt är hon också och inte lika lång och smal som Louise. Anne har två döttrar som Louise givetvis stör sig på och nu ska Anne gifta sig och vill att Louise ska vara tärna tillsammans med Annes döttrar. Något Louise absolut inte kan tänka sig. Klädd i något med spetsar och tillsammans med dessa ungar. ”Nej, bevare mig väl”, tänker Louise. Louise hon vill vara för sig själv, i sin lägenhet, läsa böcker och titta på film. Just att se på film är något hon älska att göra. Det är mycket trevligare än att umgås med folk.

En dag börjar en ny ung bibliotekarie på biblioteket där Louise jobbar. Sarah heter hon och är en kort tjej med lika kort kjol. Hon tycker bättre om att läsa kärleksromaner än den klassiska litteraturen som bibliotekarier förväntas göra. Sarah försöker bli vän med Louise och en kväll kommer hon och ringer på Louises dörr tillsammans med sin pojkvän Antonio – en snygg italienare som studerar till läkare. Louise blir inte särskilt glad och en stund senare ber hon dem att gå.

Louise går till läkaren och blir sjukskriven en längre tid för utbrändhet. Hon tycker att det är skönt att inte behöva gå till biblioteket och träffa på Sarah. Nu när hon går hemma om dagarna, upptäcker hon att hon fått en ny granne. En man som även han är hemma om dagarna. Hon blir lite nyfiken och kikar gärna i smyg på honom när han sitter på balkongen. Plötsligt en dag möts de i trappen. Mannens katt har sprungit iväg och nu letar han efter den. Han berättar att han heter Alex och att han precis har flyttat in. Louise blir lite förtjust i Alex och en morgon bakar hon för ovanligheternas skull en sockerkaka. Hon ringer på dörren hos Alex och när han öppnar bjuder hon in sig själv. De dricker lite ljummet kaffe och Alex berättar att han är översättare och jobbar hemifrån. Louise får känslor för Alex och börjar se livet från en ljusare sida. Hon blir gladare och öppnare. Men det finns även två andra som gör en viss inverkan på Louises liv och det är Sarah och Antonio. Hur mycket kan hon lita på dem? Särskilt på Antonio som kommer att bli som ett ont omen i hennes liv…

En härligt skriven roman om den något gråtrista bibliotekarien Louise. Författaren har lyckats fånga hennes tristess på ett skickligt sätt. Det går inte att komma ifrån hur tråkigt allt verkar vara för Louise. Beskrivningarna om hur trist hon tycker om att umgås med släkt och vänner sitter perfekt. Det känns i hela kroppen hur illa hon tycker om att vara i andras närhet. Rytmen i texten är jämn hela tiden och berättelsen håller från början till slut. Den pendlar mellan humor, spänning, melankoli och cynism. En riktigt bra debutroman av Sanna Juhlin.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-01-28 (9) www.kristinasimarlektor.se

Betyg 4