Sorgen som drabbar P.F. Thomése då han mister sin lilla dotter Isa gör honom paralyserad och driver honom in i ett språkligt vakuum. För att behålla henne levande i sitt minne måste han söka efter ett delvis nytt språk. Där kan hon finnas kvar, om så bara för det korta ögonblicket det tar att formulera sig (tänka ut, fästa på papper, säga). Sen är hon borta igen.
Skuggbarn är författarens strävan efter de orden. En sorgesång och hyllningskrift till ett barn.
Utdrag ur boken:
"Aldrig är du den första och den enda någonstans. Allt har redan gjorts, setts, upplevts tidigare. Man är bara där för att göra efter, efterhärma allt på nytt. Man vet inte ens vad det innebär att vara den första och den enda, för om man är den första och den enda någonstans, på en resturang till exempel, då grips man av misstankar."