Helene är en kvinna som är väldigt teoretisk och rättskaffens av sig. Hon är kär i och älskad av någon som är hennes motsats i allting socialt och politiskt, och hon lägger mycket energi på att alltid påpeka/framhäva dessa olikheter. Ibland blir man lite irriterad på henne alltså att hon inte bara kan låta saker vara lite mer. Gillade boken på så sätt att man inte behöver känna på sig att man är alltför obstinat och envis själv, då denna är ännu värre och inte ber om ursäkt för det. Boken är lite mer optimistisk än tidigare boken om den unga kvinnan Le, som är mycket sorglig.