Mysigt i rysk anda.

Betyg 3

Stäppen

Boktiteln säger ganska mycket om bokens innehåll. Allt utspelar sig på en stäpp i Ryssland där läsaren får bekanta sig med ett par originella karaktärer. De pratar inte så mycket och dialogerna bygger i mångt och mycket på upprepningar, avbrutna tankar och ett virrvarr av sakpåståenden.

Huvudpersonen är en pojke som sänts av sin mamma för att gå i en skola. I den första delen av resan får pojken göra sällskap med sin morbror som fått i uppdrag sin syster att sätta pojken på skola, en mycket affärsmässig präst och en yngre man som sköter hästtransporten.

Morbrorn är något opersonlig och ser pojken mest som ett problem, åtminstone i sitt tal utåt, medan prästen är mer sträng men samtidigt väldigt välmenande och pedagogisk mot pojken. Morbrorn är fåordig mot pojken, men i hans handlande förstår man att han bryr sig mycket om honom.

I den andra delen resan får han slå följe med ett antal foror (vagnar) som ska transportera produkter till en hamn som ligger i det samhälle som pojken ska till. Det första sällskapet tar en bistickare och de sammanstrålar sedan med pojken vid resans destination. På vägen träffar pojken på många vänliga och originella karaktärer, men även några frustrerade och direkt elaka personer.

Resan till studieorten kan liknas vid tonåringens väg mot vuxenlivets ansvar. Han får avnjuta varma, soliga och glada dagar, men också oerhört skrämmande åskoväder ute i det fria. Pojken får alltså uppleva livets hela register på sin fysiska resa. Boken är emellanåt tråkigt skriven när författaren blir alltför vardaglig, medan boken blir mer spännande vid de passager där exempelvis åskovädrets bemödanden beskrivs. Förtjänsten ligger inte i dialogerna utan i beskrivningarna av karaktärer och naturens skiftningar.

Betyg 2