London, Virginia Woolfs hemstad och landskap framför andra: nyfiket och hemtamt rör hon sig i trängseln, stannar framför skyltfönster, restauranger och kontorslokaler, reflekterar över de liv hon ser och de människor hon möter. Hennes stil är sällsynt lätt, snabb och elegant, hon fångar på ett levande sätt det 1939-tal som de flesta texterna skrev under i exakta iakttagelser och formuleringar. Från dockorna vid Themsen till Oxford Street i rusningstid och vidare upp mot det gröna Hampstead vandrar hon och etablerar sig liksom i förbigående som en av de stora londonskildrarna.
Utdrag ur boken:
Lite längre fram, på vänster hand, blir vi plötsligt alldeles häpna – än en gång blir alla proportioner som förbytta inför vad som ser ut att vara det ståtligaste byggnadsverk som någonsin skapats av människohand. Greenwich Hospital med alla sina pelare och kupoler kommer ner till vattenbrynet i perfekt symmetri och gör omigen floden till ett värdigt vattendrag, och här spankulerade Englands adel en gång omkring på gröna gräsmattor eller gick ner för stentrapporna till sina lustbåtar. När vi närmar oss Tower Bridge börjar staden hävda sin auktoritet. Byggnaderna ligger tätare och tornar upp sig allt högre.