Boken U-sväng inslagen i folie (sug på den titeln ni!) innehåller disparata bilder och motiv och är på många sätt olik de övriga Stenmark-volymer som jag läst. I bokens första tredjedel ”Stockholm runt” tar författaren med oss till (1970- och 1980-talets?)Stockholm. Bilder över diverse vanliga Stockholmsmiljöer ges nytt liv och nya innebörder med Stenmarks finurliga och kluriga kommentarer i nederkant. Här är Stenmark i ovanligt gott slag; några riktiga höjdpunkter finns, bland annat bilden över Strindbergs staty där den store författaren gränslar naken på en sten. Texten är obetalbar: ”Man får väl trösta sig med att man slipper se Astrid Lindgren så här”.

Bokens första tredjedel är så pass bra att den lyckas rädda denna volym från ett ekande magplask. För resterande delar är enligt mitt tycke totalt oläsbara – bilder av silutter ståendes i kök, Norrköping på 1960-talet, skogsfoton, direkt fåniga bilder tagna i hemmiljö och diverse besynnerliga polaroidbilder. Jag har svårt att se det komiska i dessa (möjligtvis är de inte avsedda att vara komiska?), måhända vill författaren med dessa kommenterade bilder spegla den alles närvarande vardagligheten i dess olika beståndsdelar. Andra tolkningar finns säkerligen.

Betyg 2