Recension av M.R Halls bok Dödförklaringen

Boken är utgiven på Damm förlag och innehåller 368 sidor.

M.R Hall är en prisbelönt författare till tv-serier och pjäser. Han är även producent och före detta brottmålsadvokat. Han bor i sydöstra Wales med sin fru och deras två söner. Hans första roman om Jenny Cooper, De dödas ombud, blev nominerad till Gold Dagger-priset, utmärkelsen för Storbritanniens bästa deckare.

Handling: Två unga studenter Nazim Jamal och Rafi Hassan har varit försvunna i sju år. Båda är muslimer och andra generationens invandrare. Polisen tror att de under sin studietid blivit kontaktade av radikala muslimska fundamentalister och rest till Afghanistan för att bli terrorister. Nazim Jamals mamma däremot tror att något fruktansvärt hänt dem. Hon försöker få sin son dödförklarad och det bli coronen (coroner=en ämbetsman i Storbritannien och USA som jämte en särskild jury ska fastställa dödsorsaken vid ett icke-naturligt dödsfall som till exempel självmord)Jenny Cooper som får ta hand om ärendet.

Jenny Cooper själv håller på att återhämta sig efter en livskris. Hon har ofta ångestattacker och orkar inte ta hand om sin tonårige son som hon bör. Jobbet tar all hennes energi och när hon kommer hem är hon helt slut. Tillslut orkar inte sonen med henne längre och bestämmer sig för att flytta till sin pappa.

När Jenny Cooper börjar gräva i fallet upptäcker hon att det är mycket som inte stämmer när det gäller studenternas försvinnande. Hon har krav uppifrån att avsluta undersökningarna, men det gör bara att hon blir mer övertygad om att något inte är som det ska. Både hennes undersökningar och den kommande rättegången blir allt annat än en enkel process. Jenny Cooper kommer många människor in på livet under tiden och det dyker även upp mystiska dödsfall. Kommer Jenny Cooper i sitt nuvarande skick att orka med fallet, och kommer hon att kunna lösa det?

Berättelsen är intressant och karaktärerna är mycket skickligt beskrivna. De känns verklighetstrogna och författaren har gjort en ordentlig research på hur just andra generationens invandrare, ofta välutbildade unga män som är uppväxta i väst får kontakt med muslimska fundamentalister. Som på något märkligt sätt lyckas att få dem till att bli terrorister/själmordsbombare. Just de delarna av boken tycker jag är mycket intressant och utmärkt berättat. Däremot berättelsen om Jenny Coopers jobbiga livssituation med ångestattacker och att hon inte orkar ta ansvar för sin tonårige son känns lite långsökt. Det är i stort sätt alltid likadant i den genren där karaktärerna arbetar med brott. Nästan alla mår psykiskt dåligt, har problem med alkohol, eller tabletter och orkar ofta inte med sina barn. Jobbet tar all ork. Det vore trevligt att någon gång få läsa om en karaktär som har ett bra förhållande till sina barn.

Betyg 3/5 Kristina Simar www.kristinasimarlektor.se

Betyg 3