Bulgakov går här i H.G. Wells fotspår och berättar en historia om en vetenskapsman som utför kirurgiska ingrepp på djur i syfte att göra dem till människor (dvs. liknande Wells berömda ”The island of Dr. Moreau”). Berättelsens huvudperson, professor Preobrazjenskij motsvarar till fullo den traditionella bilden av vetenskapsmannen som en unik person och suverän övermänniska. Vad Bulgakov varnar för är att ett samhälle som urskillningslöst tillägnar sig vetenskapens roll riskerar att liera sig ett övermänniskoideal som skrupelfritt experimenterar med livet självt – en varning som är högst giltig även idag. Författarens språkbruk är som vanligt virtuost och mästerligt och det märks också att Bulgakov, i egenskap av utbildad läkare, väl behärskar kirurgins begreppsnomenklatur. Så långt allt väl. Jag tycker emellertid att berättelsen trots sin välmening och ypperliga framställning är rent löjlig i sina övermått. Hade Bulgakov valt att tona ned inslagen av satir och fiktionsprosa och istället gjort handlingen mer realistiskt hade detta kunna bli en riktigt intressant och gripande berättelse. När så inte är fallet håller jag denna roman för högst medioker.

Betyg 2

fantastisk!

Betyg 5

Bulgakov har inte gått i H.G. Wells fotspår och berättar en historia om en vetenskapsman som utför kirurgiska ingrepp på djur i syfte att göra dem till människor (dvs. liknande Wells berömda ”The island of Dr. Moreau”). Han har skrivit en skarp satir på den bisarra verkligheten som omringade honom. Berättelsens huvudperson, professor Preobrazjenskij är en intelligent välutbildad människa som lever i en galen tid och som öppet kritiserar den. Det var inte av en slump att boken var aldrig publicerad i Ryssland före 1968! (skriven 1925). Bulgakov varnar mot det värsta experimentet som utfördes av kommunister i början på 1900 talet – de ville förändra historiens lopp, de ville bryta ner den mänskliga naturen. Han ville visa vad händer när lågutbildade, stupida människor börjar bestämma i ett land. Den charmiga gatuhunden som blev förvandlad till en vidrig människa är ingenting annat än en allegori. Sharikov är en nedsupen proletarie som tror att han är väldens härskare. Om man pratar om en fräck, självsäker människa som har låg intellekt och låg utbildning men tror för mycket på sig själv man kan kalla honom ”Sharikov”. De som är bekanta med rysk historia känner igen väldigt mycket i denna berättelse. De som inte har förstått att denna bok är en rama satir har förstått ingenting av boken!

Betyg 5