I ett anorektiskt radhus tillsammans med en rottweiler, fem katter, två varaner och tre överfinniga tonåringar i tristaste Haninge firar hela släkten Kuklarz fyrtioårsfest. Agnieszka fyller år och Zubrowka-nubbarna flödar. Polska hårda män måste skylla tårarna på snapsarna när vackra polska stämmor höjs till underbara känslomättade sånger i en kommun som stinker medelsvensson. Den svenskaste av dem alla, lillebror Zbigniew, är vår berättare och när festen fullständigt spårar ur som en burlesk, polsk Lars Norén-buskis behöver läsaren någon att hålla sig i.
Hjälp jag heter Zbigniew är en berättelse om att växa upp som machopojke i Stockholms mindre glamorösa kvarter. Om att vara andra generationens polack i ett samhälle där man bara vill smälta in trots att man har ett förnamn ingen kan uttala, ett efternamn som lockar till snuskiga skämt och pinsamma föräldrar som inte kan fixa reflexiva pronomen. Det handlar om hur svensk man faktiskt kan bli om det är en strategi för att överleva. Det är också en berättelse om äktenskap utan kärlek och barn som kommer i kläm, om tuffa män och pojkar som gör allt för att bli likadana, om svartjobb och om skitjobb - och om familjer som trots konflikter håller ihop.