King visar genom den här berättelsen vilket proffs han är på att beskriva tankar och inre monolog! Han blandar humor och tragik på ett proffsigt sätt som jag tycker kännetecknar hans böcker. Det sätt som berättelsen i "Geralds lek" är ihopknuten med berättelsen i "Dolores Claiborne" är så himla genomtänkt! Och gör att böckerna hamnar på en annan, mycket djupare, nivå, än vad de skulle ha gjort annars. Att i "Geralds lek" följa huvudpersonen Jessies ensamma kamp, fick mig att bli helt hypnotiserad! Jag var tvungen att bara fortsätta läsa, läsa, läsa. Jag kunde verkligen inte sluta förrän boken var slut! "Geralds lek" är den enda bok som har fått mig att må verkligen fysiskt illa, typ kräkfärdig, bitvis. Låter väl kanske som ett dåligt betyg, men i det här fallet är det faktiskt ett mycket bra betyg, det högsta!