En vecka före jul ramlar mormor och bryter benet. Oj, oj, oj, hur ska det nu gå med alla julförberedelser? Vem ska sälja mormors polkagrisar på julmarknaden? ''Det ska jag'', säger Kajsa! Det är ju inte för inte som hon kallas Kajsa Kavat. Och så sätter hon igång med julstöket, fast först frågar hon för säkerhets skull mormor vad julstök egentligen är för något.
På marknadsdagen är hon tidigt på plats i mormors stånd, nu ska här säljas polkagrisar!
Utdrag ur boken:
När det hände, som jag nu skall berätta om, var Kajsa Kavat ännu inte fyllda sju år. det, som hände, var inte ett dugg märkvärdigt. Mormor halkade mitt på köksgolvet och fördärvade sitt ena ben, märkvärdigare var det inte, och sådana saker inträffar varenda dag. Men betänk, att det bara var en vecka kvar till jul! Betänk alla polkagrisarna, som skulle säljas på torget på den stora julmarknaden! Vem skulle göra det, när mormor låg där i sin säng och inte kunde röra benet utan att nästan skrika. Vem skulle koka julskinkan och köpa julklapparna och göra julfint i huset?
- Det ska jag, sa Kajsa.
Jag har ju sagt, att hon var en kavat unge.