En intressant form, detta, med fotnoter till en tänkt roman. Solstad lyckas, det blir fascinerande, och hans språk känns igen från andra romaner, tex "T. Singer". Han nyttjar romanens form i det närmaste till fulländning och texterna flödar i sin ordrikhet obemärkt (nästan) från tanke till tanke.
Och detta flöde är oftast en ren fröjd att följa.
Men vad beskriver alla dessa ord? Ja, att vi kanske måste ta den internationella diplomatin på mindra blodigt allvar äe vi gör, kanske. Det kässn ju fantastiskt aktuellt nu, med Wikileaks senaste publikationer. Solstad hade redan genomskådat det, eller hur?