En mycket intressant bok, skriven av en rysk journalist under andra världskriget. Grossman vistas vid den tyska fronten från 1941 till 1945. Det är en mycket uppriktig och saklig bok. Han beskriver krigets vansinne (och små glädjeämne) mycket ärligt. Hans beskrivning av utrotningslägret i Treblinka, är nästan för svårt att läsa. Det är så fyllt av vansinne och groteska "bilder", så man ibland bara vill blunda och falla i gråt.
Grossman skrev om allt som han upplevde under sina år vid fronten, både stort och smått. Ibland blir det kanske lite för mycket av smådetaljer. Eller så är det bara jag som måste hitta något negativt i boken! Läs boken!

Betyg 5