Ja, kanske detta är höglitteratur, men ack så torr.

Betyg 2

Den här boken gav bara ett förvirrat intryck. Tvära kast mellan nutid och dåtid och mellan de två olika huvudpersonerna. Jag visste många gånger inte vilken huvudperson som drog berättelsen vidare eller i vilken tid. Det framgick visserligen av sammanhanget, men först efter att man hunnit bli irriterad. Därtill märkligt halva meningar som tog ny fart på nästa rad. Poetisk skrivsätt? Inte blev då jag imponerad. Bara arg. Fanns det någon handling? Någon röd tråd? Nä usch!

Betyg 1

En blandning av varmt och kallt. En roman som berättades på distans.

En författare får ett brev från en kvinna som läst en roman av henne och på ett fotografi i boken känt igen sin familj och huset de bott när hon var ung. Läsaren får för sig att författaren bor i deras hus och hon får vara kvar i den tron.

Så börjar det hela, sedan delar sig händelserna i tre spår. Ett spår följer författaren och hennes brevväxling med kvinnan från det förflutna som nu bor utomlands. Hedwig som kvinnan heter börjar berätta sitt liv i breven, samtidigt så växer en roman fram och huvudpersonen i den heter Hedda. Det hela handlar om Heddas kamp att frigöra sig från familjens band.

Jag hade väldigt höga förväntningar på den här romanen och därför blev nog besvikelsen större när den inte levde upp till mina förhoppningar. Det hoppas i tid och tankar och det känns bara oregelbundet och spretigt. Ibland kom det stråk som var underhållande och berättelsen om Hedda flöt på. Det var det spåret som jag tyckte bäst om och jag rycktes med i berättelsen. Men då blev det än mer irriterande när det bröts och man förflyttades i tid och rum. Det blev för mycket pendlande och ointressanta beskrivningar som bara resulterade att jag blev mer och mer oengagerad.

Romanens budskap som jag uppfattade det var, när går ett liv till spillo och vem avgör det?

Ett citat ur boken att fundera över, ” unga kvinnor borde inte kära ner sig i vackra män. De är och förblir kärast i sig själva”. Jag tror förstås det går lika bra att byta ut vackra män mot vackra kvinnor.

Betyg 2

Combüchen använder sig av ett mycket intressant sätt att bryta upp kronologin för att föra denna tämligen ordinära (kärleks)historia framåt. Det blir riktigt intressant att läsa, inte minst för hennes fingertoppskänsliga sätt att fiktionellt blanda in verkligheten... eller hur jag ska uttrycka det.
Det var en verklig glädje att läsa "Spill", och om det hade varit lite färre beskrivningar av kläder (hon utbildade sig ju till sömmerska), kunde det ha blivit full pott, kanske.

Betyg 4

En rik, formfulländad och tekniskt skicklig roman om en ung kvinna (och hennes familj). I en vindlande resa mellan olika tidsperioder, med olika focus och berättarröster beskriver C. hennes livslinje - från den unga flickan till den åldrade kvinnan, från tiden då livet ligger öppet framför henne till den stund som borde vara tiden för eftertanke. Blev livet, trots allt, förspillt?

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

"Spill - en damroman" är något av en metafiktiv berättelse som skapar ett porträtt över en människas liv. Författaren Combüchen skriver om en namne författare som i sin tur skriver en bok om en annan karaktär i boken, Hedwig, och utifrån Hedwigs erfarenheter skapar hon ännu en fiktiv variant av Hedwig i sin egen bok baserad på den förfiktiva Hedwig. Komplicerat? Det låter snarare mer komplicerat än vad det är.

I slutändan får vi ett porträtt över en kvinnas liv som befinner sig i ett vägskäl i livet där hon antingen måste välja att gå sin egen väg eller den väg som stakades ut för många kvinnor - att alltid sätta familjen före sig själv. Är hon egoist som väljer sig själv? Är det egoistiskt att vilja ha varit med om livet och i ålderns höst inte känna att det blivit förspillt - att känna att man har ett förflutet bakom sig? För hur är det i slutändan när man hela tiden passar upp för någon; hur sliter det inte på en när uppassningen blir så pass normaliserad att tacksamheten slutligen övergår i missnöje.

Samtidigt som meta Hedwig lever sitt liv, blickar första Hedwig nostalgiskt tillbaka och försöker dela med sig av sin visdom, med en förståelse för att alla ens val inte var de rätta och med försök att få kommande generationer att tänka annorlunda. Men som meta Hedwig visar har vi alla i ett tidigt skede av livet ett inre tvång att göra det som då faller oss viktigast, innan vi slutligen hamnar i de äldres fotspår och blickar tillbaka till vilka val vi gjort. Vi vill ju inte att någon ska komma och säga åt oss hur vi bör leva vår liv, vilket samtidigt innebär att liv ofta efterlevs lika, man får samma erfarenheter och kunskapen som av de äldre fanns till hands går till spillo.

"Spill - en damroman" är även observation i en författares verksamhet. Hur ens eget liv passiviseras till följd av romanfigurers, hur man blir en åskådare istället för en utövare, hur man vill att liv ska framställas som något linjärt och där varje handling ska ha ett syfte.

Allt som allt är det en berättelse om livet. Om att man aldrig vet vilka vändningar det tar. Om att man aldrig vet vad som väntar om. Om att man bara har ett liv.

Betyg 3