Det finns vissa poeter och dikter som jag som läsare omedelbart faller för och tar till mitt hjärta. Bo Setterlind hör inte till någon av dem. Jag saknar en tydlig språkmelodi, eller en klangbotten som talar till mig. Sedan har jag även svårt att fångas av de sammanhang som beskrivs - det Setterlind vill förmedla genom sin poesi.
Och poesin är onekligen den litterära konstform som är svårast att recensera – att tycka till om – eftersom upplevelsen i så stor utsträckning utgör en spegling av läsarens egna själsliv och mentalitet. Jag kan inte direkt säga att dikterna i denna omfångsrika volym är dåliga – de är bara inte på min väglängd helt enkelt.
Det här är inte skrivet för mig utan för någon annan.