Recension av Jenny Tedjezas bok Inte närmare än så
Boken är utgiven på Lindelöws förlag och innehåller 165 sidor.
Jenny Tedjeza är född 1976 och bosatt i Göteborg. Hon har tidigare medverkat i antologin Lyckliga slut (Ordfront). Inte närmare än så (2010) är hennes debutroman.
Handling: När berättelsen börjar är Emma en helt vanlig tjej som går i sjuan. En dag börjar en ny tjej i klassen som heter Katja. Hon bor inte hos sina föräldrar utan hos en kvinna som hon kallar ”Tanten”. Katja har bott i flera fosterhem, men hon vill inte berätta för Emma varför. Emma och Katja blir goda vänner och Katja som vågar mer än Emma tar med sig henne på olika fester. När Katja blir tillsammans med Palle vill hon att Emma ska bli tillsammans med hans kompis Niklas. Och på en midsommarfest blir de tillsammans. Men Emma känner ganska snart att hon inte vill ha något förhållande och det rinner ut i sanden.
När det är dags att börja gymnasiet träffas inte Emma och Katja lika ofta som förut. Emma har börjat på det samhällsvetenskapliga programmet och pluggar mycket för att få bra betyg.
Efter en lektion i litteratur med en vikarie får Emma ett stort intresse för litteratur. Hon tillbringar mycket tid på biblioteket och lånar mycket böcker. På biblioteket blir hon bekant med Johan, en trubadur och gatumusiker och de inleder ett förhållande.
Någon gång träffar hon på Katja som numera har fått en egen lägenhet av socialen och börjat arbeta inom hemtjänsten. En dag åker de för att bada. Emma har precis tagit körkort och de åker iväg till en badstrand. Men vänskapen känns inte som förut. De har vuxit ifrån varandra.
Efter gymnasiet bestämmer sig Emma att studera litteraturvetenskap i Stockholm, något inte Johan gillar. Han vill att hon ska tänka på saken, men hon bestämmer sig för att flytta dit ändå.
En underbar berättelse om kärlek och vänskap, hur mycket kan man lita på en vän och om förälskelsen verkligen är riktig kärlek. Författaren Jenny Tedjeza har lyckats förmedla dessa känslor på ett poetiskt och trevligt sätt. Jag tycker att hon har lyckats på ett perfekt sätt att belysa ungdomars vänskap till varandra, där det som oftast är den ena som vågar mest. Hon berättar om den första förälskelsen som kanske snarare är en kortare romans än en livslång kärlek. Hon tar även upp detta med funderingar på vad man egentligen vill syssla med som vuxen. Som här i boken när Emma helt plötsligt får upp ögonen för litteratur. En riktig bra skriven bok som jag verkligen rekommenderar.
Betyg 5/5 Kristina Simar