Den ultimata högläsningsboken!
"Sockerbullen på Kruskakullen" är en äkta högläsningsbok i samma anda som "Kamomilla stad" och "Klas Klättermus". Den är en fröjd att läsa högt, med bra rytm och många mustiga ord, och en berättelse som kittlar fantasin.
I den lilla staden finns ett bageri. Det är alltid fullt av människor där. Där köps bullar till saften, frallor till frukosten, småkakor till kafferepen, och limpor till utflykterna. Bageriet drivs av den lilla tanten och hennes två barn Näpen och Häpen som tidigt har fått lära sig hantera kruskavlar och spritsar, se skillnad på råg och havre, veta i vilken påse som det finns florsocker och vaniljsocker.
Det är ingen rast och ingen ro. Men trots att kunderna blir fler och fler blir dagskassan inte större, tvärt om, det är nåt skumt med detta, det verkar som att det inte betalas för allt bröd. Som tur är har Häpen en plan?
"Sockerbullen på Kruskakullen" är ett myllrande äventyr, med en text som är skriven med eftertanke om anpassning till högläsning. Dessutom lever en del av berättelsen med hjälp av Stina Wirséns sockermumsigt tossiga bilder, lappar, skyltar och affischer.
Kreativ stökighet och bulldoftande text sammanfattar boken - utformad av två av våra främsta barnboksskapare.
Med illustrationer av Stina Wirsén.
Utdrag ur boken:
– Ja, vad ska det stå på skylten? Vi måste ju ha en snygg skylt, tycker Häpen.
Ja, vad ska pensionatet heta?
Det tål att tänka på.
Näpen och Häpen sätter sig ner och skriver en lista med olika förslag. De kommer på inte mindre än tio olika namn.
Lappar delas ut. Alla får vara med och rösta genom att skriva sitt förslag på sin lapp. [...]
Lilling plockar upp den första lappen. Han vecklar upp den och Näpen får läsa. Sockerbullen står det på den. Upp med nästa och nästa. Lapparna sorteras noggrant och sedan ska det räknas.
Sockerbullen och Kruskakullen får precis lika många röster var.
– Hur gör vi nu då?
– Vi tar båda, bestämmer Näpen. Sockerbullen på Kruskakullen, pensionat och bageri.
Det blir bra.