Recension av Carole Martinez’ bok Det broderade hjärtat
Boken är utgiven på Norstedts förlag och innehåller 399 sidor.
Det broderade hjärtat är Carole Martinez’ skönlitterära debut. Boken har belönats med nio priser när den utkom 2007 i Frankrike, däribland Prix Renaudot des lycéens. Martinez har ett brokigt förflutet och har bland annat arbetat som skådespelare och franskalärare innan hon blev författare på heltid. Det är i sin spanska farmors historier om släktens anmoder Frasquita Carasco som Carole hämtat inspiration till denna roman.
Handling: Berättarrösten i den här romanen är Soledad. Hon är huvudkaraktären Frasquita Carascos yngsta dotter, men hon föds inte förrän i slutet av boken.
Frasquita Carascos föds i en liten by i södra Spanien och växer upp till en skönhet, men också till en kvinna med speciella gåvor. Frasquita behärskar sömnadskonsten som ingen annan, och med sin synål kan hon åstadkomma underverk. Redan som sextonåring gifts hon bort med José, en märklig man som arbetar som smed och lyssnar på allt hans mor säger. När Frasquita föder den ena dottern efter den andra, bosätter han sig i hönsgården och där tar han efter deras beteende. När Frasquita äntligen föder en son, bli José väldigt glad och kommer ut från hönsgården, men när han får se att det lilla gossebarnet är rödhårig, går han in i sig själv igen. Ända tills den dagen Frasquita upptäcker ett rött ägg och visar José det. Han vaktar ägget och en dag kommer en röd tupp ut från ägget. José tränar upp tuppen och blir en galen tuppfäktare. Det går dock inte så bra för hans tupp och Frasquita får sy ihop tuppen flera gånger.
När maken en dag spelar bort Frasquita i en tuppfäktning, bestämmer hon sig för att lämna byn för alltid. Iklädd sin gamla brudklänning tar hon med sig sina fem barn på en dragkärra och ger sig av. När de kommer till det fattiga Andalusien, där en revolution står för dörren, tvingas hon sy ihop ansiktet på en katalansk anarkist. Under sin långa resa får familjen uppleva både ondska och död. Frasquita föder även Soledad, en flicka som är missbildad under resan. När Soledad är fyra år dör Frasquita och hennes barn öppnar en kista med brudklänningar som hon sytt åt sina döttrar. Frågan är om de kommer att använda dessa vackra klänningar.
En underbar och vacker debutroman av Carole Martinez. Orden går rakt in i hjärtat och jag känner stor sympati för Frasquita och hennes barn. Carole Martinez skrivsätt påminner mig lite om Isabel Allendes sätt att skriva och hon är en stor författare i mina ögon. Franska böcker är ofta skrivna med mycket romantik, något som fattades i denna roman. Språket däremot är väldigt romantiskt. Däremot innehöll berättelsen väldigt mycket text och det tog lite längre tid för mig att läsa boken än vad det brukar göra. Det är viktigt för mig att ta in varje litet ord. Missar jag bara några, är jag tvungen att läsa om halva sidan. Inte för att boken var svårläst utan för att jag älskade den tragiska berättelsen och ville inte missa något. Jag hoppas att Carole Martinez återkommer med en ny bok snart.
Betyg 5/5 Kristina Simar