Recension av Magnus Wennerholm och Emma Jangestigs bok Varför gråter inte Emma?
Boken är utgiven på Forum förlag och innehåller 280 sidor.
Magnus Wennerholm är journalist och har arbetat som utrikeskorrespondent i Gaza, Kongo Kinshasa, Kosovo och Vitryssland för bland annat TV 4 Nyheterna. Han har också varit programledare och arbetat på Uppdrag granskning och Kalla fakta. När han bevakade de så kallade Arbogamorden fick han nära kontakt med Emma Jangestig och hennes familj.
Emma Jangestig blev rikskänd i samband med tragedin då båda hennes barn dödades och hon själv blev svårt skadad. Idag är hon bland annat en uppskattad skribent på olika internetforum.
Handling: Journalisten Magnus Wennerholm och Emma Jangestig har tillsammans skrivit denna tragiska men läsvärda bok om morden på Emmas barn Max och Saga och överfallet på henne själv, som hon lyckades överleva.
Boken är skriven i tredje person men det är Emmas ord som berättar om hur hon upplevde den fruktansvärda händelsen när den tyska kvinnan Christine Schürrer mördade hennes älskade barn. Emma har själv skrivit ett hundratals sidor i boken och sedan bearbetat dem tillsammans med Magnus Wennerholm.
Handlingen börjar samma dag som överfallet sker. Emma är på väg till öppna förskolan med Max och Saga. Max springer runt barnvagnen och undrar vilka siffror som står på husen. Han har precis lärt sig vilken gata de bor på och han är så stolt. De har en trevlig dag på öppna förskolan. Barnen leker med de andra barnen och Emma pratar med deras föräldrar. När de kommit hem igen gör hon i ordning barnen för natten och medan de tittar på Bolibompa chattar Emma med sin syster Ida på MSN. När hon sitter där och chattar hör hon att någon är vid ytterdörren, Emma går ut för att se vem det är. Sedan minns hon inget mer.
När Emmas sambo Thomas kommer hem hittar han Emma och barnen blodiga på golvet i hallen. Han hör Emma grymta av smärta och han ringer genast larmcentralen som snart är på plats. Han ringer även till Emmas föräldrar som genast kommer.
Detta är den 17 mars 2008 och en händelse som vi i Sverige sent kommer att glömma.
Från att varit en anonym tvåbarnsmamma blir nu Emma Jangestig Arbogamamman med hela Sverige. I stort sett alla följer det fruktansvärda som hänt henne och hennes älskade barn Max och Saga. Men vem i hela världen har kunnat göra en sådan fruktansvärd sak som att döda två små oskyldiga barn och skada deras mamma allvarligt.
Berättelsen fortsätter med att de anhöriga får höra på radion att barnen inte klarat sig och att deras mamma själv kämpar för sitt liv på Universitetssjukhuset i Uppsala. Läsarna får följa Emmas tillfrisknande när hon väcks upp efter att legat i respirator, och när hon får veta att hennes barn är döda, något alla i Sverige och andra delar av världen redan visste om innan Emma själv visste något. Vi får veta Emmas första ord efter uppvaknandet och hennes minnesfragment från händelsen.
Sedan får man reda på hur den tyska kvinnan Christine Schürrer blir misstänkt och anhållen för morden på barnen och överfallet på Emma. Man får också läsa om hennes förhållande med Emmas nuvarande sambo Thomas och frågeställningen: varför ville tyskan barnen och Emma så ont?
Läsarna får vidare följa Emma och hennes familj under minnesgudstjänsten som ordnas för barnen och rättegången i Tings- och Hovrätten ända tills den dagen Hovrätten dömer Christine Schürrer till livstids fängelse och utvisning. Då äntligen kan Emma slappna av och börja bygga upp ett nytt liv med Max och Saga boende i sitt hjärta och ett liv tillammans med Thomas och numera deras lilla gemensamma dotter Julia.
En oerhört stark och tragisk berättelse, där Emma Jangestig berättar med egna ord om den fruktansvärda händelsen den 17 mars 2008. Det känns bra att läsa Emmas egna ord och inte från media. Mycket av det som står i boken har inte framkommit i media utan är berättat direkt från Emma. Denna bok fick mig att rysa, gråta men också le lite ibland, när Emma berättar om vad barnen lekte. Tillsammans har Emma Jangestig och Magnus Wennerholm gjort en suverän berättelse om vad som egentligen hände denna tragiska kväll. Jag önskar Emma och hennes nya lilla familj ett lyckligt liv.
Betyg 5/5 Kristina Simar