Jag blir irriterad på Ellen Keys oförmåga att ta tag i sitt privatliv. Inte vet jag, kanske Jordahls roman inte gör henne rättvisa, men så här himla oföretagsam får ma inte vara. Åtminstone inte om man ska förlänas medömkan av sin omgivning.
Vad vill Jordahl ha sagt? Att Key, trots att hon var "kvinnosakskvinna", stred för kvinnornas rösträtt och var én tydlig röst i förra sekelskiftets omvälvande samhällsdebatt, hade tjänstefolk (kvinnor) som gjorde alla husliga sysslor och drevs hårt (intill utmattningens rand)? Eller att hon trots sitt trånande efter sin "Mr Right" var hemligt homosexuell? Utan att ens erkänna det för sig själv? Mig undgår det.
Och att som Jordahl skriva så många meningar utan subjekt (Vaknade. Ville inte gå upp, men behövde äta frukst.), ger det hela ett slarvigt intryck, och jag fångas upp i stämningen och läser slarvigt.